Kapitel 1: Introduktion

Kära vänner, låt mig berätta en liten historia som en vis man en gång berättade för mig:

"En gång befann jag mig i ett obekannt land, vandrande ner en främmande gata. Jag såg mig omkring för att försöka orientera mig; då jag såg två män vilka stod i närheten gick jag fram till dem. 'Var är jag?' frågade jag. 'Vilka är ni?'

"Den förste mannen svarade, 'Detta är världen av Samsara, och i denna världen råkar jag vara den längsta dvärgen somm finns!' Och den andre mannen svarade, ' Ja, och jag råkar vara den kortaste av jättarna!'

"Detta möte lämnade mig mycket förvirrad för, förstår ni, båda männen var exakt lika långa."

Jag föregår mina noteringar till er med denna lilla historia då jag vill poäntera redan från början hur viktigt det är att betänka uppfattningen av saker.

Hui Neng, den Sjätte och siste Patriarken av vå Chan-linje, mötte en gång två munkar som argumenterade om en fana som fladdrade i vinden.

Den förste munken sade, "Det är fanan som rör sig." Den andre munken sade, "Nej! Det är vinden som rör sig."

Den Sjätte Patriarken hälsade dem båda. "Bästa herrar," sade han. "Det är ert sinne som utför hela rörelsen!"

I Samsaras värld är Människan måttstock på alla ting. Allting är relativt. Allt förändras. Endast i den verkliga världen, Nirvanas värld, finns det beständighet.

I Chan är det vår uppgift att urskilja - intemellan det falska och det falska, utan mellan det falska och det verkliga. Skillnade i yttre framträdande spelar ingen som helst roll. Den verkliga världen finns inom oss. Det finns till och med i vårt sinne.

Nu är det min lyckliga lott att få hjälpa er att vinna inträde till den verkliga världen, den värld där det inte finns några dvärgar och jättar och meningslösa argument. I den verkliga världen finns det endast frid, och glädje, och sanning, och frihet från det naggande begäret efter problematiska illusioner.

Kära vänner, varje mänsklig varelse äger två egen-naturer: en uppenbar och en verklig. Den uppenbara är vårt lilla jag eller ego vilket överallt skiljer sig från andra små egon; det verkliga är vårt Stora Buddha-jag vilket överallt är likadant. Vårt lilla jag existerar i den uppenbara världen, Samsaras värld. Vårt Buddha-jag existerar i den verkliga världen, Nirvanas värld.

Båda världarna finns på smma plats. I Hjärtsutran kan vi läsa, "Form är inte annorlunda än tomhet och tomhet är inte annorlunda än form." Alla vill veta,Hur kan Samsara och Nirvana vara samma sak? Hur kan illusion vara samma ska som verklighet? Hur kan jag vara mig och och Buddha också? " Detta är bra frågor. Varje Buddhist borde kunna svaret på dem.

Svaret ligger i sättet på vilket vi uppfattar verkligheten. Om vi uppfattar verkligheten direkt, så ser vi den i dess Nirvaniska renhet. Om vi uppfattar indirekt - genom vårt ego-medvetande - ser vi den i dess Samsariska förvanskning. Varför är vår syn på verkligheten bristfällig?

Samsara är den värld vårt mindre jag tror att det ser och uppfattar med sina sinnen. Ibland gör vi bara misstag. Om en man gick i skogen och stötte på en rulle rep på stigen och han trodde att repet var en orm skulle han snabbt springa sin väg. För honom var repet en orm och han agerade därefter.när han återvände hem berättade han förmodligen för alla om den farliga ormen som nästan bet honom. Hans rädsla var äkta. Hans anledning till rädsla var det ej.

Det mindre jaget missförstår också verkligheten närhelst det pådyvlar godtyckliga estetiska eller moraliska bedömningar på den. Om en kvinna ser en annan kvinna som bär en grön hatt, säger, "jag ser en kvinna som bär en grön hatt," är det inga problem. Men om hon säger, "jag ser en kvinna som bär en ful grön hatt," så fäller hon ett Samsariskt omdöme. Någon annan kan finna att den hatten är vacker. Men i verkligheten är varken ful eller vacker. Den bara är.

På samma vis är det när en räv dödar en kanin. För kanin-ungarna som kommer att svälta ihjäl är detta en mycket ond handling, men för de hungriga räv-ungarna som äter kaninen deras mamma har tagit hem, är samma handling avgjort god. I verkligheten är händelsen varken ond eller god. Den bara är.

Verkligheten misstolkas också eftersom både den som observerar och det som observeras ständigt förändras.

Det finns inget exakt ögonblick när en knopp blir en blomma, eller en blomma blir en frukt, eller en frukt blir ett frö, eller ett frö blir ett knoppande trä. Alla dessa förändringar är fina och pågående.

Vi kan inte stiga ner i samma vatten två gånger för vattnet rinner konstant. Vi är heller inte samma person från den ena minuten till den andra. Ständigt får vi ny information och nya upplevelser samtidigt som vi glömmer gammal information och gamla upplevelser. Igår kunde vi minnas vad vi hade till middag i förrgår. Imorgon, har vi inte längre privilegiet att minnas denna meny, såvida det inte var en särskild fest av något slag… eller också äter vi alltid samma mat och säga med förvissning att det var ris och tofu.

Livets illusion är motsatt biografens illussion. På biografen är serier med enstaka bilder sammansatta för att bilda illussionen av en fortgående rörelse. I livet, avbryter vi en pågående rörelse, isolerar och fryser en bild, namnger och bestämmer den som om den var en verklig individuell händelse. Vi går inte alltid med på att fixera ett moment i tiden. Vad är en ung kvinna? Om en man är nittio år gammal, så finns det massor med kvinnor som är yngre.

Nå, vi har kanske en bättre uppfattning om varför vårt mindre jag missförstår verkligheten, men vi undrar fortfarande, varför vi överhuvudtaget har två jag?

Svaret är helt enkelt för att vi är människor.

Vårt mindre jag förser oss med det medvetna sinne av pågående identitet som låter varenda en av oss veta, "jag är idag vad jag var igår och skall vara igen i morgon." Utan det, kunde vi inte organisera de sinnes-data som angriper oss. Utan det skulle vi inte ha någon känsla av tillhörighet eller att vara knutna till andra. Vi skulle inte ha några föräldrar eller någon familj att kalla våra egna, ingen maka eller barn, inga lärare eller vänner till att leda och stimulera oss. Vårt mindre jag ger oss mänsklig natur.

Efterhand som vi växer märker vi att vår livlinas tråd inte är en enda lång sträng där varje händelse är uppträdd för sig sig som pärlor på ett radband. Nej, tråden väver sig själv till ett nät, en av varandra beroende samling av knutar. Vi kan inte ta bort en neda knut utan att påverka de andra. Vi kan inte dra fram en enda tråd ur vår historia utan, måhända, att ändra på hela dess kurs. Detta nätverk av information och erfarenhet, av beroenden och sammangående, av minne och missförstånd, blir fort nog ett komplicerat och frustrerande virrvarr; och vi blir förvirrade över vår plats i tingens ordning. När vi är unga så ser vi oss själva som universums centrum, men efterhand som vi blir äldre, är vi inte längre säkra på vår position eller vår identitet. Vi tänker, "Jag är inte längre den person jag var när jag var tio. Men ej heller är jag någon annan." Vi kommer snart att undra,"vem är jag?" Vårt ego har lett oss in i denna förvirring.

Förvirring leder till katastrof, och då blir livet, som Buddha noterade i sin Första Ädla Sanning, bittert och smärtsamt.

Hur reder vi ut denna förvirring? Vi vänder på vårt medvetande. Vi förskjuter den yttre världens komplexitet till förmån för den inre världens enkelhet. Istället för att försöka få makt och ära för våra små själv, vänder vi vår medvetenhet inåt för att upptäcka saligheten hos vårt Buddha-jag. istället för att göra oss sjölva eländiga när vi försöker att bli Mästare över andra, finner vi glädje och tillfredställelse i att vara Ett med vårt Buddha-jag och i att tjäna andra.

Kära vänner, syftet med Chan-träning är att klargöra vår syn så att vi kan vinna insikt om våra sanna identiteter. Chan förmår oss att trancendera vår mänskliga natur och förverkliga vår Buddha-natur.

För århundraden sedan, grundades och formades vår Chan meditations-sekt av två stora män: den Förste Patriarken, Bodhidharma, som kom till Kina från väster, och Hui Neng, den Kinesisk-födde Sjätte Patriarken.

På grund av dessa två men blomstrade Chan och spreds över hela Kina och till många andra länder. Nå, vad var den allra viktigaste läran hos Bodhidharma och Hui Neng? "Befria sinnet från egoism! Befria det från orena tankar!"

Om dessa direktiv inte följs, kan man inte lyckas med Chan-praktik. Chan-stigen ligger framför dig! Följ den! Den kommer att föra dig till frid, glädje, sanning och frihet.

Kapitel 1: Introduktion

 

Kapitel 2: Chan Träining

Top Minnet av Mästaren Hsu Yun Kapitel 1: Introduktion Kapitel 2: Chan Träining Kapitel 3: Att Nå Upplysning Kapitel 4: Buddha's Blomster Predikan Kapitel 5: Steg I Utvecklingen Kapitel 6: Svårigheter

Kapitel 7: Andning och Ställning Kapitel 8: Uthållighet och Rådighet Kapitel 9: Ordlös Överföring Kapitel 10: Lekman Pang Kapitel 11: Den Dao-Odödlige Kapitel 12: Mo Shan Kapitel 13: Sammanfattning