Kapitel 12: Mo Shan

Många kvinnor har utmärkt sig i utövningen av Chan. Många har uppnåt mästarskap och några av dessa har, faktiskt, lyckats där eminenta manliga Mästare har misslyckats.

Ta fallet med Mästare Mo Shan. Som så många andra Mästare tog Mo Shan sitt namn från berget där hennes kloster var beläget.hon blev ganska berömd för djupet på sin förståelse av Chan och hennes förmåga att leda studenter till upplysning.

Munken Quan Xi, vilken senare blev Chan Mästare Quan Xi, hade hört om framgången med hennes metoder; och efter att ha tillbringat några år med ingen mindre än Mästare Lin Ji - år under vilka han lärde mycket men inte leddes till Upplysning, bestämde sig Quan Xi för att besöka Mo Shan för att se om hennes metoder kunde hjälpa honom.

Jag utgår från att Quan Xi hade fallit offer för den slags stolthet som infekterar många studenter hos stora Mästare.de tänker att det är bättre att vara en oupplyst elev till en berömd Mästare än att vara en upplyst elev till en okänd en. En känner på samma sätt om kön. De antar att en oupplyst manlig student är överlägsen en upplyst kvinnlig Mästare. Man kan kalla detta för Chan machokism.

Hur som helst så dök munken Quan Xi upp vid Mo Shans kloster med en kaxig attityd. Han var stor och nedlåtande och mycket noggran med att han var en överlägsen manlig praktikant. Han varken vrålade eller slog på sitt bröst som manliga apor brukar, men näst intill.

Quan Xi trädde in i hallen just som Mo Shan intog sitt sedvanliga auktoritativa högsäte. Han skulle ha knäfallit för henne i ödmjukhet och tiggt henne om att anta honom som student; men han kunde bara inte ödmjuka sig själv för en kvinna.

Mo Shan studerade honom under ett ögonblick, så kallade hon på en assistant, "Är den här grabben en turist eller en som vill studera?"

Quan Xi tog till orda: "Jag är inte någon turist. Jag följer Budhha Dharman."

"Ah", sade Mo Shan, i ett försök att verka förvånad. "Du följer Dharman! Berätta, hur kom du hit?"

"Jag gick in, från stora vägen."

"Trodde du att du lämnade kvar Dharman där på vägen, att den kunde följas hit eller funnen här?"

Quan Xi visste inte vad han skulle säga. Han gjorde en sorts halvägs knäande bugning, mer för att dölja sin förvirring än för att visa sin respekt.

Mo Shan blev knappast nöjd med komprometterande arrogans. "Dharmakaya har inte gränser du kan dra upp för att passa din

egenkärlek," sade hon. "Så som Dharmakayan är överallt, så är också reglerna, Lagen, Buddha Dharman. Du skall rätta dit uppträdande till accepterad standard. Du skall möta detta tillstånd."

Ovilligt knäböjde Quan Xi för Mo Shan. Men när han reste sig kunde han inte låta bli att fråga,"Vad är tillståndet i Mo Shans huvud?" han sparrade henne verbalt. Vad han ville veta var om hon var upplyst eller ej.

Mo Shan log åt hans omogenhet. "Vilken av Buddhans lärjungarkunde se hans usnisa, den heliga utbuktningen på toppen av hans huvud?" hom menade förstås att det krävs en för att känna igen en; och om Quan Xi inte kunde se att hon var upplyst så var det för att ha själv inte var det.

"Var kan jag finna den man som är ansvarig för Mo Shan?" retorerade han nedlåtande, med den dubbla betydesen 'kvinna' och 'bergskloster'.

"Den som är ansvarig för Mo Shan är varken kvinna eller man," svarade hon, givande honom lite mera rep.

"Den ansvariga personen borde vara tillräckligt kraftfull för att slutföra förvandlingen," utmanade han, hans machokism åter dominerande hans hjärna.

Mo Shan såg uppmärksamt på Quan Xi. Långsamt och omsorgsfullt sade hon, "Den som är ansvarig för Mo Shan är varken ett spöke eller en demon eller en person. Till vad skulle Denne förvandlas?"

Quan Xi förstod plötsligt budskapet! En stund stod han där förfärad över sin egen dumdristiga okunnighet. Sedan föll han på knä och bugade verkligen för Mo Shan. Denna gång menade han det.

Han stannade kvar på Mo Shan under tre år och arbetade som trädgårdsmästare. Under Mästare Mo Shans ledning nådde han upplysning.

Flera år senare när han hade blivit Mästare och hade sina egna elever, brukade han berätta för dem, "Upplysning kräver ett fullt måt från det stora öskaret. Från min andlige fader, Lin Ji, fick jag bara en halv omgång. Det var min andlige moder, Mo Shan, som gav mig den andra halvan; och från den gång hon gav mig den, har jag aldrig varit törstig."

Kapitel 13: Sammanfattning

Top Minnet av Mästaren Hsu Yun Kapitel 1: Introduktion Kapitel 2: Chan Träining Kapitel 3: Att Nå Upplysning Kapitel 4: Buddha's Blomster Predikan Kapitel 5: Steg I Utvecklingen Kapitel 6: Svårigheter

Kapitel 7: Andning och Ställning Kapitel 8: Uthållighet och Rådighet Kapitel 9: Ordlös Överföring Kapitel 10: Lekman Pang Kapitel 11: Den Dao-Odödlige Kapitel 12: Mo Shan Kapitel 13: Sammanfattning