Kapitel 6: Svårigheter

Ibland kan det vara lika frustrerande att undervisa i Chan som att lära det:

Det fanns en gång en Chan Mästare som åtog sig instruktionen av tre noviser. Han förklarade för dem behovet av andlig disciplin, och beordrade att, från den stunden, skulle de följa regeln om absolut tystnad. Sedan, med fingret mot sina läppar visade han dem till sina rum.

Den första novisen sade, "O Mästare, var vänlig och låt mig säga hur tacksam jag är för att få mottaga din instruktion!"

Varpå den andra novisen sade,"Din dåre! Inser du inte att genom att säga detta så bröt du mot regeln om tystnad?"

Och den tredje novisen lyfte upp sina händer och gnällde, "Herre! Är jag den enda personen här som kan lyda order?"

Ibland ser vi oss omkring och utgår från att ingen kan leva upp till vår egen standard. Vi är som dessa tre noviser. Ofta, som den första novisensäger vi att vi vill lära men ger inte full uppmärksamhet på vad våra böcker eller vår lärare berättar för oss. Eller, som den andra novisen, förstår vi reglerna, men tror att de bara gäller andra. Eller som den tredje novisen, vi kräver beröm varje gång vi gör vad vi skall göra.

Ibland delar vi frustrationen med den Chan Mästaren.

Kanske vi ser ouppmärksamhet, lathet, frivolitet, eller intellektuell tröghet. Nu värre, vi kan få se människor som är fullfjädrade hycklare - människor som låtsas att deras intresse är rent andligt medan de i verkligheten är till 99 % en blandnig av stolthet, begär och lusta. Och så lyfter vi våra händer i avsky och fastställer att Chan's Gyllene Era är över. Vi kommer för sent. Det finns inget hopp för Chan. Vi precis i tid till begravningen. Varje tidsålder tror att det just har missat att bli inkluderat i Upplysningens Gyllene Era.Mästaren Jong Jia som studerade för den Sjätte Patriarken Hui Neng, oroade sig för Chans framtid. Han fruktade överflödet av världsliga män och fåtaligheten av allvarliga efterföljare av Buddha Dharma. I sin Upplysningens Sång utropade han ,"I tider av förfall och världslig ondska bryr sig ingen om att underkasta sig disciplinen. Den Heliga Perioden är över Perversionens Era har börjat."

Mästare Jong Jia lyckades, trots sin oro för att leva i en era av mörker, att nå upplysning på mycket kort tid. Han var vad man kan kalla "en under-natten-sensation". Det är också så Hui Neng refererar till honom. "Den under natten Upplyste!" Mästare Jong Jia's lampa brann under lång tid i vad som antogs vara en mörk era.

Mästare Wei Shan som föddes 771 och avled 863 såg sitt jordiska liv upphöra just som Tang Dynastin's Gyllene Era av Chan tog slut. Mästare Wei Shan brukade nynna, "Är det inte förargligt att vi blev födda i slutet av Upplysnings-perioden?" Som han önskade att han hade blivit född tidigare. Han fruktade verkligen att det inte skulle finnas någon som kunde ersätta honom.

Men låt oss stanna upp och se hur Wei Shan kom att kallas Wei Shan.

Wei Shan's urpsrungliga namn var Ling You och han var från FuJian provinsen. Han studerade Chan under Mästare Bai Zhang Huai Hai.

Nu var det så att Mästare Bai zhang hade blivit född under mitten av Tang Dynastin; men även han fruktade översflödet på världsliga män och bristen på allvarliga efterföljare av Buddha Dharma. Bai Zhang Huai Hai var så upprörd över Chans tillstånd att han beslöt sig för att lösa problemet genom att grunda ett nytt kloster på berget Wei, Wei Shan, vilket ligger i Hunan provinsen. Naturligtvis, eftersom han tyckte att det fanns så få upplysta människor tillgängliga, antog han att var tvungen att resa dit och göra jobbet själv.

En dag när han försökte komma på hur han skulle kunna genomföra detta uppdrag, råkade den gamle asketiske sanningssägaren Si Ma komma på besök.

 "Ge mig ett råd", bad Bai Zhang Huai Hai. "Först, vad anser du om att bygga ett nytt kloster på Berget Wei?"

"Utmärkt idé," sade Si Ma. "Det är en idealisk plats som lätt kan underhålla en församling om femtonhundra munkar."

Bai Zhang Huai Hai gladdes åt detta. Men så tillade Si Ma, "Få inga idéer om att resa dit själv. Berget är ungt och starkt och du är gammal och svag. Du måste skicka någon annan."

Men vem? Bai Zhang Huai Hai kunde föreställa sig någon i närheten som kunde ersätta honom.

Si Ma försökte hjälpa honom. "Låt oss se vilka du har tillgängligt," sade han.

Så, en efter en gick Bai Zhang Huai Hai igenom sina munkar. Naturligtvis började han med sin huvudmunk.

Si Ma tog en titt på huvudmunken och skakade sitt huvud, förkastande honom. Han fortsatte att förkasta varje kandidat till det slutligen var Ling You's tur att bli intervjuad. När Si Ma såg Ling You, nickade han sitt bifall. "Detta är mannen!" utropade han. "Skicka honom till Wei Shan."

Huvudmunken tyckte inte om detta val och bad Mästare Bai Zhang Huai Hai att bekräfta valet genom examination, dvs, att låta varje kandidat aktivt demonstrera djupet av hans Chan.

Så Bai Zhang Huai Hai höll en tävling. Han ställde en tillbringare mitt på golvet och en och en inviterade munkarna att komma in i rummet och svara på frågan:"Utan att kalla detta objekt för en kanna, vad skulle du kalla det<<<<<<<+2

Hans huvudmunk kom in, tittade på kannan, tänkte en minut och svarade så, "Nå, det kan inte kallas en kil." Bai Zhang Huai Hai var besviken. Det uppenbart krystade svaret visade att huvudmunken närmade sig problemet för intellektuellt. Han var ännu för inblandad i namn och form.

Varje kandidat gav ett otillfredställande svar till, slutligen, det var Ling You's tur. Ling You kom in i rummet och när Bai Zhang Huai Hai frågade , "Utan att kalla detta objekt för en kanna, vad skulle du kalla det?" Ling You gav spontant kannan en sådan kick att den krossades mot väggen. Bai Zhang Huai Hai böjde huvudet bakåt och skrattade. Si Ma hade rätt. Ling You var verkligen mannen.

En kanna? Så mycket för ett namn! Så mycket för form!

Så ni ser, även lärare behöver ibland lära sig en läxa. Bai Zhang Huai Hai sade att Chans Gyllene Dagar alla hade flytt. Han hade fel. Ling You reste till berget och grundade ett kloster och det var så han kom att kallas den store ;ästaren Wei Shan.

Över ettusen år har passerat sedan den tävlingen och Chan Mästare räds fortfarande övertaligheten av världsliga män och bristen på allvarliga efterföljare av Buddha Dharma.

Ta mitt eget fall. När jag var ung, så var de flesta kloster i området söder om de tre floderna ödelagda genom olika revolutioner. Många munkar från Zhong Nan Bergen kom söderut, till fots, för att hjälpa till med att återuppbygga dessa kloster. Vad hade de? Ingenting. De bar på en skål och en liten korg och sina kläder på ryggen. Det var allt. Alla undrade vad i all världen de möjligen skulle kunna uträtta. Men de fixade jobbet. De återuppbyggde klostren.

Senare när dessa kloster blomstrade och fler munkar behövdes, började nya munkar att anlända. De kom i kärror, behövde ok och stänger för att bära alla sina tillhörigheter. Och alla tänkte, "åh, de är för världsliga. De kommer inte att få något gjort." Men det gjorde de, eller hur?

Och nu när jag reser någonstans och jag ser munkar stiga på flygplan och tåg med sina matchande uppsättningar av bagage, finner jag mig själv sägande, "Åh, de är för världsliga. De kommer inte att uppnå någonting." Men det gör de, eller hur?

Du gör, eller hur?

Det Tomma Molnet: Kapitel 7: Andning och Ställning

Top Minnet av Mästaren Hsu Yun Kapitel 1: Introduktion Kapitel 2: Chan Träining Kapitel 3: Att Nå Upplysning Kapitel 4: Buddha's Blomster Predikan Kapitel 5: Steg I Utvecklingen Kapitel 6: Svårigheter

Kapitel 7: Andning och Ställning Kapitel 8: Uthållighet och Rådighet Kapitel 9: Ordlös Överföring Kapitel 10: Lekman Pang Kapitel 11: Den Dao-Odödlige Kapitel 12: Mo Shan Kapitel 13: Sammanfattning