Kapitel 13: Sammanfattning

Förr i tiden hade man samma problem med tiden som vi har. De sade, "Dagar passerar likt en skyttel i en vävstol." Först åt ena hållet, sedan åt andra hållet. Fram och tillbaka, från sida till sida. Ibland sade de, "Dagar passerar likt pilar över huvudet." Vi står där och ser dem flyga förbi, undrande vart de alla flyger.

Under en Chan-undervisnings-session, passerar instruktions-perioden snabbt. Likt tid, går idéer och uppfattningar åt än det ena hållet, än det andra. På vilken sida skall tråden ta slut? Pilar av insikt flyger över huvudet. Skall någon träffa sitt mål? Vi kan inte veta förrän det stora igenkännandet vid slutet av undervisnings-sessionen.

I Chan, som i de flesta ting i livet, är vi aldrig säkra på att vi förstår något vi just har blivit lärda förrän vi har blivit prövade. Lärare kallar detta prov ' att betala räkningen'. Under undervisnings-sessionens sista dag, samlas alla studenterna, och läraren kallar på måfå än den ena personen, än den andra personen, vidare och vidare, frågande alla möjliga tillspetsade frågor. Det är vad vi kallar för att presentera en räkning för studenten. Han måste ställa sig upp framför hela klassen och underkasta sig utfrågningen. "Hur mycket lärde du dig? Betala!" Lärare får betalt med bra svar.

Naturligtvis är det så, i alla sessioner, att om en person lyckas nå upplysning så betalar han räkningen för alla. Alla delar på glädjen när någon lyckas med att uppnå Snningen.

Så vad har du lärt från dessa lektioner? Kanske har du betalat räkningen för alla och nått Upplysning. Kanske är du inte säker och behöver lite tid för att tänka igenom det, att mylla ner Chan-idéerna i ditt sinne, att låta tankarna sätta sig lite innan du ser vad du har fått. Ta all tid du behöver - avsluta bara inte odlings-processen. Håll Chan i ditt sinne. Ompröva dina prioriteringar. Kultivera tålamod.

En sommardag bestämde Buddhan sig för att ta en lång promenad. Han lunkade nerför vägen för sig själv, bara njutande av jordens skönhet. Så, vid en vägkorsning träffade han på en man som bad.

Mannen, som kände iugen Tathagatan, knäföll framför honom och grät. "Herre, livet är verkligen bittert och plågsamt! Jag var en gång lycklig och framgångsrik, men genom tricks och bedrägeri tog de jag älskade allting ifrån mig. Jag är förskjuten och hånad. Säg mig, Herre," bad han, "hur många gånger måste jag bli återfödd till sådana eländiga existenser innan jag slutligen får känna Nirvanas välsignelse?"

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett mango-träd. "Ser du det trädet?" frågade han. Mannen nickade. Sedan sade Buddhan, "Innan du kan känna frihet från lidande måste du återfödas lika många gånger som det finns mango-frukter på det trädet."

Nu var det så att mango-trädet var alldeles fullt med frukter hängande från grenarna. Mannen stönade. "Men Herre," protesterade han, "jag har följt dina Löften! Jag har levt rättfärdigt! Varför måste jag vara fördömd och lida så mycket längre?"

Buddhan suckade, "För att det är så det måste vara." Och han fortsatte sin promenad.

Han kom till en annan vägkorsning och fann en annan man bedjande; och denna mannen knäföll också framför honom. "Herre, livet är verkligen bittert och plågsamt," sade mannen. "jag har lidit sådana kval. Som pojke förlorade jag mina föräldrar; som man förlorade jag min hustru och mina söta barn. Hur många gånger måste jag bli återfödd till sådana eländiga existenser innan jag slutligen lär känna tillflykten av din kärlek?"

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett fält med vilda blommor. "Ser du fältet med vilda blommor?" frågade han. Mannen nickade. Så sade Buddhan, "Innan du känner frihet från lidande måste du återfödas lika många gånger som det finns blommor på detta fält."

Vid åsynen av så många hundratals blommor, grät mannen, "Men Herre! Jag har varit en god människa. Jag har alltid varit ärlig och rättvis, aldrig nvarit någon till skada! Varför måste jag genomgå så mycket lidande?"

Buddhan suckade. "För att det är så det måste vara," och han fortsatte sin väg.

Vid nästa vägkorsning mötte han ännu en man som knäföll framför honom i underkastelse. "Herre, liver är vrkligen bittert och plågsamt!" sade mannen. På dagarna sliter man under den brännande solen, på nätterna ligger jag på den kalla våta jorden. Så mycker hunger, törst och ensamhet! Hur många gånger måste jag återfödas till så eländiga existenser innan jag kan gå med dig i Paradiset?"

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett tamarind-träd. Varje gren på tamarind-trädet har många stjälkar och varje stjälk har dussinvis med små blad. "Ser du tamarind-trädet där?" frågade Buddhan. Mannen nickade. Så sade Buddhan, "Innan du känner frihet från lidande måste du återfödas lika många gånger som det finns löv på tamarind-trädet."

Mannen såg på tamarind-trädet och dess tusentals löv, och hans ögon fylldes med tårar av tacksamhet. "Så barmhärtig är min Herre!" sade han, och han pressade sin panna mot marken framför Buddhans fötter.

Och Buddhan sade, "Res dig, min gode vän. Kom med mig nu."

Och än i denna dag är tamarindens frön symboler för tillit och tålamod.

Vi kan inte upprätta kontrakt med universum. Vi kan inte säga, "Jag följde reglerna och därför har jag rätt till att emotta belöningen." Eller, "Jag har haft mer än min beskärda del av hårda tider. Jag har rätt till lite god tur nu. Universun erkänner inte våra ömkliga krav på rättvisa. Det finns hjältar som har offrat sina liv för andra. De har ingen röst att klaga med. Ändå vet vi att, eftersom de var osjälviska så vandrar de i Paradiset.

Och är inte detta vägen till lycka? Är det inte så här vi träder in i Nirvana? Genom att överge våra individuella egon och vinna det universella BBuddhasjälvet? Paradiset kommer när vi överger oss själva till det.

Så när du tillfrågas, "Hur mycker lärde du dig?" även om du inte kan komma upp med specifika svar, så betalar du räkningen bara du säger, "Hur länge det må ta, så håller jag mig till Chan. Jag försöket att befria mig själv från själviskhet och att aldrig glömma att hålla min panna pressad mot marken framför Buddhans fötter."

Ödmjukhet och tålamod är gyllene mynt.

Och här är ett råd: Försök att finna en Buddha i varje människa du möter och du kanske betalar räkningen för tusentals.

När det gäller kärlek, var en slösare!

Top Minnet av Mästaren Hsu Yun Kapitel 1: Introduktion Kapitel 2: Chan Träining Kapitel 3: Att Nå Upplysning Kapitel 4: Buddha's Blomster Predikan Kapitel 5: Steg I Utvecklingen Kapitel 6: Svårigheter

Kapitel 7: Andning och Ställning Kapitel 8: Uthållighet och Rådighet Kapitel 9: Ordlös Överföring Kapitel 10: Lekman Pang Kapitel 11: Den Dao-Odödlige Kapitel 12: Mo Shan Kapitel 13: Sammanfattning